---

hur ska man kunna älska någon när man inte vet hur det känns att vara älskad
(är jag fångad i drömmarnas värld igen, lever jag, nyp mig
du finns igen, jag finns, vi är här
var inte rädd mamma, vi ses i nangijala)
och plötsligt har svåra frågor plötsligt svar och körsbärsträdensblommor blommar

kan du hålla fast mig, hålla mig borta från rälsens lockande ljud
kan du värma mig från havets salta vattenstänk, oavsett om jag har 5 lager på mig
kan du ha mig i knät igen, gömma mig från världens farligheter
kan du rädda mig från dig?
det gör ont, ont att inte veta
jag vill slita ut minnena från dig
klippa alla band riva sönder alla kort
för jag vill att du ska rädda mig
kan du ha mig i knät igen, gömma mig från världens farligheter
kan du rädda mig från dig?

ensamhetsmönster, djupt inristade i själen, i köttet, på huden
vi slöt ögonen tillsammans och när vi öppnade dom var jag själv igen
allt var en dröm
som nu är inristat överallt, för jag är själv om det här
(vinden smeker min kind och fyller mig med drömmar
drömmar som aldrig slår in)

jag står nu här vid det röda ljuset
ett stoppljus
ett stoppljus jag har mött här i livet
det lyser inte ens
det är rött eller kanske är det bara helt svart
det vet jag inte
det är ett ljus som aldrig kommer skifta om till grönt
det är ett ljus som har stannat mig här vi livets ändhållplats
men ändå ser jag inget ljus
jag kommer aldrig komma till himlen
det är som ett svart rum runt om mig
ett hålrum, tomrum
som bara är där
kanske finns det duvor därinne också
för det gör det hela ännu värre
jag känner mig helt ensam här
runtomkring mig ser jag dom här gatlyktorna
dom lyser - eller kanske för andra iaf
en vägvisare som visar vägen hem
till ett hem som dom är trygga i, iaf dom flesta
mdom bara lyser här nu & irriterar allas omgivning
människorna på stan skrämmer mig
varje gång jag möter deras blickar känns det som om
som att de vill göra mig illa
som att varje gång jag ser deras axlar & ben på stan
så går dom bara där för att håna mig
som att dom menar att slå till mig med axeln varje gång dom gör det
som att de spanar efter deras offer
& kanske stannar jag vid det här stoppljuset för att hämta andan
efet att jag sprang iväg från allas ögon, axlar & ben
& det är kanske det att du inte finns som skadar mig mest