stundens tankebanor

trött på att vara liten, ensam och rädd. trött på livet. trött på verkligheten.
jag rannsakar mitt samvete, lämnar inga gärningar utanför. sorterar, gör om, gör rätt. att aldrig förlåta.
insåg att han hade rätt, och att den enda jag har att skylla är mig själv.
om jag gör det, är det ändå ingen som är där och väntar när jag är frisk = spelar ändå ingen roll.



jag stannar inomhus, lämnar allt annat. och jag insåg just att det är Du som har allt nu, och jag är lämnad med ingenting, lämnad och utanför.




tiden sätter sina spår, livet gör sina märkningar, jag fick katlamärket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0